Kransar kring månen och solen

Kransar i form av färgade ringar kring månen eller solen är ett optiskt fenomen som är ganska vanligt när tunna moln delvis skymmer månljuset eller solljuset. Det brukar vara lättast att se kransarna kring fullmånen eftersom dess ljus bländar mindre än solljuset. Ett annat namn på fenomet är korona.

Kransen eller koronan åstadkoms av ljusets spridning (diffraktion) och interferens kring små droppar eller iskristaller som finns i molnen. Även andra partiklar i luften kan ge upphov till detta fenomen, såsom luftburna pollen. 

Fenomenet observeras oftare kring månen än kring solen, kanske eftersom det är obehagligt att titta rakt mot en starkt lysande sol.

Kransarna, eller ringarna, kan ha olika färger och utbredning beroende på dropparnas storlek. Oftast finns en blåaktig ring innerst, därefter en gulaktig och en brunröd ring. Detta kallas ”aurolan” och det är oftast allt som syns.

Ibland syns flera ringar utanför aurolan och varje sekvens av ringar avslutas med rött.

Kransarnas storlek skiftar beroende på droppstorleken – små droppar ger upphov till stora ringar.

Kransfenomenen kan snabbt ändra form och utseende i takt med att moln av varierande tjocklek och utbredning passerar framför månen eller solen.

Observera att kransfenomen skiljer sig fysikaliskt från halofenomen. Halofenomenen uppstår genom brytning och/eller reflektion i iskristaller, medan kransfenomenen bildas genom ljusspridning.

Gloria och irisering är andra optiska fenomen som fysikaliskt är besläktade med kransfenomen.